🐱 Beteende

Katter domesticerades för 9 000-10 000 år sedan i Främre Orienten. En DNA-studie från 2007 visar att alla världens tamkatter härstammar från en grupp afrikanska vildkatter (falbkatter) som levde i detta område.

Den äldsta kända kattgraven hittades på Cypern 2004 och kan vara 9 500 år gammal - äldre än den neolitiska kulturen i Egypten. Detta visar att katter domesticerades tidigare än vad man tidigare trott.

Domesticeringen hänger ihop med jordbrukets utveckling. När människor började lagra spannmål lockades katter av råttorna och mössen i förråden. Människorna insåg snabbt värdet av att ha katter som höll efter dessa skadedjur, och så började vårt tusenåriga samarbete.

Det där gnisslandet kallas “chattering” och är ett typiskt jaktbeteende. När katter ser potentiellt byte - som fåglar utanför - gör de snabba, vibrerande rörelser med munnen samtidigt som de stirrar intensivt.

Detta beteende kan bero på adrenalinkick eller förväntan inför jakten. Även om din katt sitter trygg inomhus aktiveras fortfarande dess jaktinstinkter när den ser rörliga mål utanför.

Det är helt normalt och visar att din katt har starka, friska jaktinstinkter. Många kattägare känner igen detta ljud och beteende - det är kattens sätt att “träna” på jakt även när den inte kan komma åt bytet.

Introducerade katter utgör ett stort ekologiskt hot, särskilt på öar där de lokala djurarterna inte är anpassade för att hantera denna typ av rovdjur. Katter är mycket effektiva jägare som kan decimera lokala populationer.

Markhäckande fåglar är särskilt sårbara eftersom de inte har utvecklat försvar mot katter. På många öar har unika fågelarter utrotats eller blivit allvarligt hotade på grund av katter som förvildats.

Problemet är särskilt allvarligt eftersom katter kan överleva och föröka sig i vilda miljöer medan de fortsätter jaga lokala djur. Detta har lett till att många länder har strikta regler för katter på öar och i känsliga ekosystem för att skydda den lokala faunan.

Katter använder kroppskontakt som en viktig del av sin kommunikation. När de gnider sig mot föremål eller personer använder de sina doftkörtlar för att markera territorium och visa tillhörighet.

Det är också ett sätt att visa tillgivenhet och trygghet. När din katt gnider sig mot dig visar den att den känner sig säker och betraktar dig som en del av sin “familj” eller koloni.

Genom att gnida sig mot olika ytor blandar katter också dofter för att skapa en gemensam “familjedoft” i hemmet. Detta hjälper dem att känna sig hemma och markera sitt territorium på ett lugnt, icke-aggressivt sätt.

Katter har anpassat sitt kommunikationssätt för att prata med oss människor. Studier visar att tamkatter mjalar mycket mer än vilda katter, som sällan använder mjalande för att kommunicera med andra katter eller djur.

Mjalandet är kattens sätt att få det de behöver från oss - mat, vatten, uppmärksamhet eller lek. Det är alltså ett kommunikationssätt som utvecklats specifikt för att fungera med människor.

Detta beteende har förändrats genom domesticeringen. Forskare har identifierat upp till 21 olika kattläten, men mjalandet reserveras främst för kommunikation med människor, vilket visar hur smart katter är på att anpassa sig till sitt liv med oss.

Katter har upp till 21 olika vokala läten som de använder för kommunikation. De vanligaste ljuden inkluderar:

Mjauande - Används som hälsning, begäran, protest eller för att söka uppmärksamhet. Tamkatter mjauar mycket mer än vilda katter och använder det främst för att kommunicera med människor.

Spinnande - Förknippas vanligtvis med avslappning och tillfredsställelse, men katter kan också spinna när de är stressade, har ont eller är sjuka. Väsning eller spottning - Visar att katten är arg eller defensiv.

Ylande eller tjutande - Ett långdraget högt mjau som indikerar att katten är i nöd, kan vara instängd, ha ont eller söka efter sin ägare. Skrammel - Uppstår när katten jagar eller spårar potentiellt byte, består av snabba läten medan munnen vibrerar.

Spinnande är ett av kattens mest karaktäristiska beteenden, men forskare är fortfarande inte helt säkra på exakt hur det fungerar.

Det man vet är att spinnandet produceras av snabba rörelser i struphuvudets muskler, med en frekvens på 25–150 Hz. Katter spinner oftast när de är avslappnade och nöjda — men också när de är stressade, sjuka eller skadade.

En teori är att spinnandets vibrationer har en läkande effekt. Frekvensen 25–50 Hz har i studier visat sig kunna stimulera benläkning och vävnadsreparation. Det kan vara en anledning till att katter spinner även när de har ont.

Kattungar börjar spinna redan vid några dagars ålder — troligen som kommunikation med mamman under digivning.