Kattungar börjar vocalisera mycket tidigt i sin utveckling, redan från sina första levnadsdagar. Detta är en naturlig del av deras kommunikationsutveckling och överlevnadsinstinkt.
De första ljuden kattungar gör är oftast jamande och gnällande ljud för att kommunicera med mamman om hunger, kyla eller obehag. Dessa tidiga vocaliseringar är avgörande för kattungens överlevnad eftersom de signalerar till mamman när ungen behöver hjälp eller mat.
Alltefter kattungen växer utvecklas deras kommunikationsrepertoar och de lär sig olika ljud för olika situationer. Intressant nog visar forskning att tamkatter har utvecklat ett mycket rikare vokaliseringsmönster än vilda katter, särskilt när de kommunicerar med människor.